Historia
Från början
Platsen Laggarbo i Skinnskatteberg väcker varma sommarkänslor hos de många familjer som funnit en vacker plats för sjönära avkoppling och naturupplevelser.
Men namnet avsåg ursprungligen den gård som byggdes här på 1600-talet, som en länsmansbostad. Länsmannen skulle hålla ordning i sitt område och se till så att olika skatter betalades in – en dåtida kronofogde.
Carl Andreas Jacobsson, som flyttade med sin familj från Laggarbo år 1905, blev den siste länsmannen. Byggnaden är väl bevarad vad gäller proportioner, traditionella byggnadsmaterial och utformning. Den har en timmerstomme och fasad av liggande falurött timmer, fönster med två bågar med tre rutor i varje samt tegeltäckt sadeltak.
Den närliggande timrade byggnaden ska tidigare ha fungerat som häkte.
År 1906 flyttade en snickare med familj in på Länsmansgården. På 1950-talet
renoverades bostadshuset. En veranda byggdes och fönstren byttes ut. Tidigare har huset inrymt två lägenheter. Idag finns ett äldre privat bostadshus bevarat, med en interiör takmålning från år 1865. Till det hör en timrad ladugård.
Samfällighetsföreningen Laggarbo bildades 1979 efter att dåvarande ägaren av Länsmansgården styckat av och sålt marken. I slänten ned från Laggarbo gård mot sjön Nedre Vättern firas midsommar varje år, med spelmansmusik, dans kring blomsterprydd stång och tipspromenad.
Ett 60-tal tomter ingår i Laggarbo samfällighet som sträcker sig längs sex inre vägar.
Laggarbos natur
Namnet Laggarbo
Laggarbo är ett konstigt namn, men finns på många ställen i Sverige. Den troliga förklaringen till områdets benämning är att här bodde människor som var läggare; tillverkare av laggkärl.
Benämningen laggning kommer av det konstruktiva elementet, laggen, med vilket förvaringskärl av olika typer slagtillverkas. Laggar eller stävar, stavar, klyvs ut ur den lagom tillsågade trästammen. Efter bearbetning med bandkniv och andra eggjärn i en täljbänk samt hyvling passas laggarna in i en skåra i en botten och förses med band av kluvna grenar som böjs, basas, i ånga eller i värme och knäpps samman runt laggarna.
Det omsorgsfulla valet av material är ett grunddrag i den basta laggningen. Det skall helst vara kvistfritt trä med tät, mogen ved och rak ådring.
Inom barrskogsområdet har materialet företrädesvis varit tall och en, för mjölkkärl och smörbyttor gran, som avger mindre lukt.
Tekniken vid laggning är i stort sett samma som vid tunnbindning. Tunnbindningen var redan på medeltiden organiserad som skråbundet hantverk.
Redskap och teknik har genom den yrkesmässiga hanteringen spritt sig till hemslöjden
Laggningen kan som teknik påvisas redan under förhistorisk tid och har en allmän europeisk spridning.