Historia

Från början

Platsen Laggarbo i Skinnskatteberg väcker varma sommarkänslor hos de många familjer som funnit en vacker plats för sjönära avkoppling och naturupplevelser.

Men namnet avsåg ursprungligen den gård som byggdes här på 1600-talet, som en länsmansbostad. Länsmannen skulle hålla ordning i sitt område och se till så att olika skatter betalades in – en dåtida kronofogde.

Carl Andreas Jacobsson, som flyttade med sin familj från Laggarbo år 1905, blev den siste länsmannen. Byggnaden är väl bevarad vad gäller proportioner, traditionella byggnadsmaterial och utformning. Den har en timmerstomme och fasad av liggande falurött timmer, fönster med två bågar med tre rutor i varje samt tegeltäckt sadeltak.

Den närliggande timrade byggnaden ska tidigare ha fungerat som häkte. 

År 1906 flyttade en snickare med familj in på Länsmansgården. På 1950-talet
renoverades bostadshuset. En veranda byggdes och fönstren byttes ut. Tidigare har huset inrymt två lägenheter. Idag finns ett äldre privat bostadshus bevarat, med en interiör takmålning från år 1865. Till det hör en timrad ladugård.

Samfällighetsföreningen Laggarbo bildades 1979 efter att dåvarande ägaren av Länsmansgården styckat av och sålt marken. I slänten ned från Laggarbo gård mot sjön Nedre Vättern firas midsommar varje år, med spelmansmusik, dans kring blomsterprydd stång och tipspromenad.

Ett 60-tal tomter ingår i Laggarbo samfällighet som sträcker sig längs sex inre vägar.

Laggarbos natur

Laggarbo har varit ett typiskt kulturgynnat landskap i flera hundra år. Artrikedomen med öppna landskap har genom gamla småbrukartraditioner bibehållit en typisk bergslagsflora och fauna. Fram till våra dagar så har naturvården övertagits av fritidsboendet, vilket inte har försämrat kulturmångfalden nämnvärt. Men däremot förändrat den för mänskliga rekreations och sportintressen. Trots detta så finns mycket kvar av den gamla kulturmarken, tack vare goda kunskaper av de som tog över ansvaret.Till skillnad från en del andra fritidsområden så hade med andra ord Laggarbo tur. Visst har det gjorts en del missgrepp, men det är oundvikligt i början av ett övertagande. Vad framtiden utvisar beror helt enkelt på vad vi fattar för beslut, så som enskild person eller genom styrelsen. En artrik och ekologisk hållbar framtid beror på oss själva. I Laggarbo finns ett antal små nyckelbiotoper. Nyckelbiotoper klarar inte allt för stora förändringar. För stora ingrepp kan med andra ord förändra och stöta ut artinnehållet på mycket lång tid. Vissa ställen för alltid. Hänsyn vid röjningar (naturvård) kan göras genom att skona buskar som olvon, brakved, fågelbär, hagtorn, tibast (fridlyst) mm. De kan vara svåra att upptäcka som småplantor. Erosionsrisker vid känsliga sjölägen kan förhindras genom klok naturvård såsom tillväxt och reproduktion av trädarter. Öppna landskap (ängar och klippta ytor) skall som det alltid är, hållas öppna, men det skadar inte att fylla på den gröna färgen med mera vita, röda och blåa blommor genom slåtter och annan naturvård. En del täta buskvegetationer bör få finnas kvar för att kunna ge skydd åt småfåglar (vintertid är viktigt), men det behöver inte bara vara al, sälg, vide och asp. Slåtter är mycket gynnsamt för blommor. Den tid som brukar passa bäst är första eller ibland andra helgen i Augusti, beroende av följande: De flesta frön har mognat och fallit av eller deporterats av fåglar, insekter mm. Hos många arter så pågår frömognad trots att själva kronbladen har vissnat. Studier och fältvandringar ger mycket kunskap om återreproduktion av frön till nästkommande år. Många frön gror redan på hösten och gynnas på så vis av slåtter. Tack vare mindre konkurrens och mera fotosyntes. Vid för sent slåtter så har självläggande tjockt gräs hämmat återväxten och höjt kvävetillförseln. Tidigt slåtter skadar den viktiga sommarprocessen (bl.a frömognad) så att gräs och sly hinner växa till sig och förhindra frögrodd samma år. Slåtter deporterarhalter av kväve från blomsterplatserna och om man sköter slåtter rätt så kommer blomningen att öka och förstärkas från år till år. Observera att höga kvävehalter är bra för grönsaksland, hallon, brännässlor, ogräs mm. Sådant klarar inte ängsblommor av att konkurrera med. Vårdas Laggarbos natur riktigt, så får vi inte bara en vacker plats att leva i, utan ett högre attraktionsvärde in i framtiden. Det är därför viktigt att vi alla, gamla som unga, är rädda om vår lilla, men ändå så viktiga kulturmark i Laggarbo.

Namnet Laggarbo

Laggarbo är ett konstigt namn, men finns på många ställen i Sverige. Den troliga förklaringen till områdets benämning är att här bodde människor som var läggare; tillverkare av laggkärl.

Benämningen laggning kommer av det konstruktiva elementet, laggen, med vilket förvaringskärl av olika typer slagtillverkas. Laggar eller stävar, stavar, klyvs ut ur den lagom tillsågade trästammen. Efter bearbetning med bandkniv och andra eggjärn i en täljbänk samt hyvling passas laggarna in i en skåra i en botten och förses med band av kluvna grenar som böjs, basas, i ånga eller i värme och knäpps samman runt laggarna.

Det omsorgsfulla valet av material är ett grunddrag i den basta laggningen. Det skall helst vara kvistfritt trä med tät, mogen ved och rak ådring.

Inom barrskogsområdet har materialet företrädesvis varit tall och en, för mjölkkärl och smörbyttor gran, som avger mindre lukt.

Tekniken vid laggning är i stort sett samma som vid tunnbindning. Tunnbindningen var redan på medeltiden organiserad som skråbundet hantverk.

Redskap och teknik har genom den yrkesmässiga hanteringen spritt sig till hemslöjden

Laggningen kan som teknik påvisas redan under förhistorisk tid och har en allmän europeisk spridning.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.